Jag är helt utsliten efter ett par hemska dagar på jobbet och vill bara hem och sova. På kvällen ska jag och Johan iväg på något som jag vet är viktigt för honom. Så när han ringer mig på lunchen och frågar om jag fortfarande vill följa med så säger jag inget om hur trött jag egentligen är, utan säger att det kommer bli trevligt. När jag kommer hem till honom möter han mig i dörren...

Han: Kom, jag har tappat upp ett bad åt dig. Jag vet att du haft det jobbigt idag.

Jag: Men hinner jag det?

Han: Vi stannar hemma ikväll. Jag fixar mat, ta hand om dig så länge.

Jag: Men du ville ju...

Han: Du vet att du är viktigare för mig. Allt annat kan kvitta om du mår bra.

Jag älskar honom så rysligt mycket för att han känner av mig så väl. Han bara vet.