Hans tålamod är helt fantastiskt. Jag har aldrig träffat någon som har ett sådant tålamod. På jobbet, med barnen och inte minst med mig. Jag kan vara en enorm påfrestning, det är jag medveten om, men han tröttnar aldrig. Vad jag än gör och säger, och jag kan vara riktigt elak ibland, så står han bara kvar vid min sida helt lugnt.
Jag kan gapa och gå på, men han skriker aldrig tillbaka till mig, höjer inte ens rösten. Bara konstaterar lugnt att han lämnar mig ifred en stund så att jag får lugna ner mig och så kan vi prata sedan. Han har alltid rätt. Det är lättare att resonera på ett vettigt sätt när jag har fått sortera tankarna ifred en stund.

Jag är intensiv och han är lugn, jag trodde aldrig att den kombinationen kunde vara lyckad, men det är den. Han lugnar mig när jag är upprörd. Får mig att sansa mig och hitta balansen igen. Jag älskar honom för det.